Vi lägger mycket arbete bakom varje parning. Det kanske inte märks utåt men detta är en bit vi är oerhört seriösa med och tar på mycket allvar.

Genetik är svårt att förstå och för att avla krävs mer än baskunskaper. Detta innebär att vi gör rejäla djupdykningar i varje intressant individ för att se vad som kan finnas där i.

Förutom att vi tittar på själva hunden såsom den står och är såklart, så tittar vi igenom dess eventuella prov, hur och var poängen ligger. Allt som redan finns på papper gås igenom mycket noga.

Vi går igenom tänkt hunds stamtavla så långt det går att komma för att se vad som ligger bakom, vad som kan komma fram, finns det dokumenterade sjukdomar i stamtavlan? Vi jämför med vår egen databas om i skrivande stund ca 4000 individer som alla på olika håll är släkt med våra hundar. Utländska anor kollas upp där det är möjligt, ofta går det att hitta en hel del.

Vi går igenom tänkt hunds far- och morföräldrar, föräldrar, helsyskon, halvsyskon och avkommor från samtliga.

Och vi går igenom Rasdatas Taxdata över sjukdomar som är dokumenterade. Till detta har vi vår egen kunskap om en del individer och en del avel.

Grunden för att göra ett sådant mastodont jobb som det faktiskt är, är detta med genetisk spridning. Alla taxar är släkt med varandra. Vid en provparning på SKK:s avelsdata får man fram inavelsökningen över de senaste 5 generationerna. Grund inaveln är dock inte alls med. Och då vi vet att man under en längre period inte bara parade samma hundar hela tiden utan man parade mor med son och far med dotter och farfar med sondotter och helsyskon med varandra som sedan parade föräldrar - det kallade(s) linje avel och syftet var att få fram mer av det bästa. Tyvärr medförde det en rejäl minskning av de genomer som nedärvs och ökade risken att ärva sjukdomar något enormt och det har vi, de flesta av oss långt bak i våra linjer, andra närmare. 

För att minska risken att två sjukdomsbärande genomer nedärvs till en valp så försöker vi att öka spridningen av genomer dels genom att vi inte avlar på identiska hundar, ser de exakt lika ut så är risken att de ärvt dubbel uppsättning av dåliga gener. Liknande går utmärkt. Vi blandar och ger av alla godkända färger (obs att vi är starka motståndare till sjukdomsalstrande färger hos tax och kommer aldrig att köpa in eller föda upp felfärgade taxar!). Men vi använder viltfärgad av olika typer, från grå botten, till röd botten till brun till svar. Vi har Svarta med tan, Brun med tan, röd inblandat och vi har såväl korthår som strävhår i våra linjer och ser korsning mellan kort och sträv som enbart positivt. VI har långa taxar, korta taxar, stora taxar och små taxar.

Vi kan inte motverka den inavel som finns i grunden. Men vi måste göra vårt bästa att sprida de kvarvarande genomerna på bästa tänkbara sätt. 

Här har ni också en förklaring till varför valpar i våra kullar ser så otroligt olika ut. 

Något som vi gärna vill ha kvar och som vi verkar få med är ett otroligt vackert tikhuvud som kommer från vår Freja in i våra linjer, det återfinns i linjerna bakom henne. Det är våra tikar som får detta feminina huvud och inte våra hanvalpar som får ett betydligt kraftigare huvud. Könsprägeln har hittills var mycket tydlig på våra valpar!

Detta innebär att vi inte alltid strävar efter i första hand 0% i inavelsökning, den ska vara låg, men ibland går andra detaljer före som gör att vi tror på friskare valpar.

Men samtidigt som den genetiska spridningen är så oerhört viktig så ger vi givetvis inte avkall på saker som jaktlig duglighet. Vi använder oss enbart av avelsdjur som har använts som jakthundar i många många generationer, våra kan vi gå tillbaka hittills till 1950-talet sen måste vi gå över till våra böcker för att komma längre bakåt och det är ett arbete som det finns kvar att göra av. 

Jakt i vardaglig mening under generationer säger egentligen mer om generna än drevprov - i vårt tycke. Men det är svårare att visa och förklara stamtavlor på 50 sidor är att ex hanen har ett registerat drev-/grytprov eller till och med championat.

För tillfället har vi vår Thyros som nu för sin första gång parat med vår Athena. Thyros i sig har inga jaktliga meriter ännu, de kommer i höst, men han har stamtavla med jaktmeriterade anfäder i många många många generationer, hans föräldrar är mycket duktiga och vi jagar själva med Thyros så vi vet vad han kan. I detta fall äger vi båda två och kan därmed prata för båda två.