Skogsvettens Ubbe (svart med tan), Skogsvettens Björn Järnsida (svart med tan), Skogsvettens Harald Blåtand (viltfärgad) & Skogsvettens Vitsärk (svart med tan) finns tillgängliga.
Underbara valpar som börjat öppna ögonen (Vitsärk har öppnat båda helt övriga har ett öga öppet och glipa i det andra) och som är riktigt duktiga på att vingla runt i valplådan på alla fyra. Björn värst! Han visar att han är tax och har nos och sniffar direkt reda på mamma Athena om hon sitter utanför lådan och så tar han fart ditåt
vingligt och ramligt men han når mål till sin mors förskräckelse... Harald och lillasyster visar på humör och envishet som bara den. Ubbe och Vitsärk tycker mycket om att somna under eller delvis på en hand.. 
Valparna har fantastiskt fina anor! Vi kan följa dem tillbaka till 1886 och det enbart på grund av att de har anfäder som varit värda och viktiga att bevara i skrift och minnen! De har utmärkt sig i jakten och ärvt ned skarpa jaktinstinkter, i våra linjer finns såväl drev som gryt! Vi jobbar hårdast mot att få fram den perfekta kombinationen av drev, gryt, sök och familjehund. I denna kombination tar vi stora steg fram emot målet.
Man talar om inavel och nämner ofta ett procenttal, ibland 0%. Det handlar dock om "inavelsökning" då samtliga registrerade taxar idag härstammar från samma förfäder även om led har försvunnit under tiden och man inte så enkelt kan följa så många hela vägen bak. Man brukar beräkna inavelsökningen över de senaste 5 generationerna (det kan alltså vara 99% inavel 6 generationer bak men sen ingen, då blir ökningen 0%). I denna parning har vi dock möjligheten att kunna stämma av inaveln över en mycket längre period och vi har då en 0% inavelsökning på de senaste 11 generationerna. Vi kan också se att vi inte tappat bort särskilt många led under tiden utan håller oss på en anfaderförlust på 12 % på dessa 11 generationer. Det är riktigt riktigt bra och bådar för att inavelsökningen de facto inte bör röra sig långt över 0 %.
Varför är vi så noga med denna inavel då? Jo, därför att genetiska sjukdomar uppstår om samma genpar/gener hela tiden är de som nedärvs. Vi vill ha en stor genetisk differens vilket ökar sannolikheten för att olika gener nedärvs och därmed minskar radikalt risken för genetiska sjukdomar. I taxens fall var tillexempel ögonsjukdomen PRA en sådan som enkelt kunnat slå ut hela rasen. Idag ögonlyser vi och DNA testar, hängslen och livrem, för att den inte ska få återkomma. Men det finns fler, många fler, genetiska sjukdomar som vi inte lika enkelt kan ha kontroll på. Därför att det oerhört viktigt att se till att ha så stor genetisk differens som möjligt. Bara en sådan sak som att pappa Thyros är svart med tan och mamma Athena är viltfärgad bidrar till den genetiska diffrenensen (därmed inte sagt att man ska syssla med icke tillåtna färger, de förstör på ett annat sätt och ökar istället riskerna). Att Thyros har dvärggener medan Athena är en stor tax ökar också differensen. Vi söker i alla våra parningar en så stor genetisk differens som möjligt samtidigt som vi har som fullständigt krav att våra avelsdjur har mycket och skarpa jaktinstinkter. Båda dessa delar måste finnas på plats innan vi ens funderar på avel.
Sorry för långt inlägg men detta är ett av många stora intressen vi har och vi blir gärna långrandiga... 
2023-07-06 16:41 | 0 kommentarer